Aura Blockchain Consortium – digitala produktpass inom lyxsegmentet

Har du någonsin stått framför en spegel i en butik, hållit i en väska för tiotusen zloty och undrat – hur ska jag veta att det inte är en kopia? Jag hade ett sådant ögonblick i Milano. Säljaren sa allt jag ville höra, men ändå kunde jag inte skaka av mig tvivlet.

Det visar sig att mina misstankar inte var obefogade. Marknaden för förfalskningar omsätter årligen 500 miljarder dollar – mer än BNP för de flesta europeiska länder. De här pengarna försvinner ur fickorna på de riktiga tillverkarna, och vi som kunder vet ofta inte ens om att vi har blivit lurade.

Aura Blockchain Consortium – digitalt pass?

För övrigt förändras tiderna. Människor som köper lyxvaror nöjer sig inte längre med en snygg ask och ett leende från säljaren. Studier visar att 70 % av lyxkonsumenterna förväntar sig full transparens kring produktens ursprung. De vill veta allt – från var lädret kommer ifrån, till vem som sydde väskan, och hur arbetsvillkoren ser ut i fabriken.

foto: auraconsortium.com

Och här kommer de digitala passen in i bilden. Det låter som science fiction, men det händer redan nu. Längre fram får du veta:

– Vilka som står bakom Aura-konsortiet och varför de största modehusen slår sig samman
– Hur blockchain-teknologin faktiskt fungerar i appar för lyxprodukter
– Vilka fördelar och utmaningar digitaliseringen av äkthet innebär
– Vilka lagändringar som kommer att tvinga branschen till ökad transparens de närmaste åren

Det kan låta komplicerat, men sanningen är att revolutionen redan har börjat. De största varumärkena i världen skulle inte investera miljoner i något som bara är en trendig pryl.

Vem står bakom Aura Blockchain Consortium?

Jag har alltid undrat vem som egentligen står bakom alla dessa moderna initiativ inom lyxvärlden. Aura Blockchain Consortium är ingen slump – det är resultatet av frustration bland de största aktörerna på marknaden.

Man måste medge att grundarnas motivationer var rent praktiska. LVMH Moët Hennessy Louis Vuitton, denna franska jätte, hade tröttnat på att kämpa mot förfalskningar av sina väskor och klockor. Bernard Arnault och hans team letade efter en lösning som fungerade i stor skala. Prada Group ville i sin tur stärka sitt teknologiska anseende – italienarna har alltid värnat om hantverket, men nu var det dags för digital bekräftelse av äktheten. Cartier, som tillhör Richemont Group, kunde helt enkelt inte hamna på efterkälken när det gäller innovation.

Att lägga huvudkontoret i Genève var faktiskt ganska smart. Schweiz har ett rykte om sig att vara neutralt, och det är viktigt i lyxbranschen. Ingen kan säga att konsortiet gynnar franska eller italienska intressen.

Non-profit-modellen låter ädel, men jag tror också att det handlade om att ingen medlem skulle känna sig utnyttjad. Varje varumärke betalar avgifter, men vinsterna hamnar inte i konkurrenternas fickor. Omröstningar om protokolländringar sker demokratiskt – ett företag, en röst, oavsett storlek.

Till 2025 har de redan över 30 medlemmar. OTB Group, ägare till Diesel och Maison Margiela, gick med relativt snabbt. Men det verkliga genombrottet kom när Mercedes-Benz anslöt sig – plötsligt blev det tydligt att blockchain inom lyx inte bara handlar om väskor och klockor.

Styrstrukturen bygger på ett medlemsråd och ett tekniskt team. Besluten fattas kollektivt, vilket ibland saktar ner processerna, men ger stabilitet. Ingen vill ju att en aktör ska ta kontroll över hela infrastrukturen.

Det ska bli intressant att se hur denna demokratiska struktur fungerar i praktiken när det är dags för riktigt viktiga tekniska beslut.

Hur fungerar digitala produktpass?

En digital produktpass är i princip ett elektroniskt ID-kort för varje sak du köper. Det låter som science fiction, men jag har själv sett det fungera och måste erkänna – det imponerar.

foto: voguebusiness.com

Aura-plattformen fungerar på tre grundläggande lager. Det första är blockchain – här använder de Quorum, alltså en modifierad version av Ethereum. Det är inte en vanlig blockchain som Bitcoin, där vem som helst kan gå med. Här har vi proof-of-authority, så bara utvalda aktörer kan godkänna transaktioner. Det ger mer kontroll och snabbhet.

Det andra lagret är smarta kontrakt. De styr all logik kring passen – vem som får göra vad, vilka data som är tillgängliga, när de kan uppdateras. Det tredje lagret är gränssnittet som vi som konsumenter möter. Vi skannar en QR-kod på produkten och ser dess historia.

Kopplingen mellan den fysiska produkten och den digitala posten sker via NFC, RFID eller just dessa QR-koder. Varje produkt får en unik identifierare som länkar den till en NFT på blockkedjan. Det låter komplicerat, men i praktiken är det som att skanna en streckkod.

En intressant sak med integritet – de använder zero-knowledge proofs. Det gör att man kan bevisa vissa fakta om produkten utan att avslöja alla detaljer. Till exempel kan man bekräfta att en väska är äkta, men utan att visa hur mycket du betalade för den.

Livscykeln för ett digitalt produktpass ser ut så här:

1. Utgåva – tillverkaren skapar ett pass för den nya produkten och fyller i grundläggande uppgifter som modell, tillverkningsdatum och material
2. Uppdatering – under hela användningstiden kan du lägga till information om service, reparationer och certifikat
3. Verifiering – du kan när som helst kontrollera produktens äkthet och historik
4. Återförsäljning – vid försäljning överförs passet till den nya ägaren tillsammans med hela historiken

Systemet är verkligen snabbt – över 1 000 transaktioner per sekund med en fördröjning på under 400 ms. Att skapa ett pass kostar mellan 0,50 och 2 dollar, vilket inte alls är dyrt för den här typen av teknik.

{
 "productId": "LV-2024-BAG-001",
 "brand": "Louis Vuitton",
 "model": "Neverfull MM",
 "manufacturingDate": "2024-03-15",
 "materials": ["läder", "canvas"],
 "certifications": ["hållbart_läder"],
 "ownership": [
 {
 "owner": "0x1234...abcd",
 "from": "2024-03-20",
 "to": "2024-08-10"
 }
 ]
}

Jag minns första gången jag såg ett sådant pass i praktiken – jag skannade koden på klockan och plötsligt hade jag tillgång till hela dess historia. Vem som tillverkat den, var materialen kommer ifrån, om den varit på någon service. Lite som CSI, fast för produkter.

Självklart är inte allt perfekt. Ibland strular uppkopplingen, vissa äldre telefoner har problem med NFC. Men överlag fungerar tekniken stabilt.

Hela denna infrastruktur öppnar helt nya möjligheter för hela branschen och förändrar synen på ägande.

foto: auraconsortium.com

Fördelar och utmaningar för varumärken och konsumenter

Digitala produktpass inom lyxsegmentet är ett ämne som allt oftare dyker upp i samtal med kunder. Jag ser här en tydlig uppdelning mellan fördelar och utmaningar som påverkar både varumärken och deras kunder.

Jag måste medge att siffrorna imponerar. När en kund köper en väska för flera tusen zloty känns extra 50 groszy för ett digitalt pass nästan löjligt. Problemet uppstår dock för mindre smyckes- eller accessoartillverkare. För dem räknas varje zloty.

Louis Vuitton införde systemet redan 2021 och resultaten är påtagliga. En av deras kunder sa till mig: “Nu kan jag lugnt köpa second hand, för jag vet att det är äkta vara.” Andrahandsvärdet på deras väskor har faktiskt ökat med i snitt 8 % där digital verifiering används.

fot. eu.louisvuitton.com

Men det finns en hake – frågan om integritet. Vissa kunder känner sig obekväma med att varje QR-kodskanning kan registreras någonstans. Vem har rätt att veta att jag sålt en klocka? Vart tar dessa data vägen?

Å andra sidan får varumärkena ett otroligt övertag mot förfalskarna. De hinner helt enkelt inte med att kopiera de avancerade autentiseringssystemen. Det är lite som ett kapprustning, fast i modevärlden.

Problemet med digitalt utanförskap är inte heller oviktigt. Min moster är 70 år och köper fortfarande lyxparfymer. Kommer hon att kunna använda en verifieringsapp? Jag tvivlar.

Alla dessa frågor kommer dock att få en ny dimension när de kommande EU-regleringarna träder i kraft.

Vad händer härnäst? Regleringar och trender fram till 2030

På Vogue Business-panelen i september i år sa en av Chanels direktörer något som överraskade mig. Han påstod att om fem år kommer varje av deras produkter att ha ett digitalt pass. Då tyckte jag att det lät överdrivet, men nu ser jag att det kanske inte är det.

Här är de viktigaste datumen att lägga på minnet:

EU-regleringen är en game changer. Från och med 2027 måste tillverkare utrusta sina produkter med digitala pass enligt ESPR. Det är inget val – det är ett krav. Företag som inte anpassar sig kommer helt enkelt inte att kunna sälja inom EU.

UN/ISO-standarden förväntas publiceras redan i juli nästa år. Det innebär att de tekniska standarderna kommer att vara tydligt definierade två år innan reglerna träder i kraft. Smart planering från regulatorernas sida.

Prognoser pekar på 50 % penetration inom lyxsegmentet till 2030. Låter det mycket? Jag tror att det kan bli ännu mer. Kunder frågar allt oftare om produkternas ursprung och äkthet. Särskilt de yngre konsumenterna.

Teknologitrenderna går ännu längre. AI kommer att kunna förutse när en väska eller klocka behöver underhåll. Tokenisering av RWA – Real World Assets – kommer att göra det enklare att handla med begagnade lyxvaror. Det kan helt förändra andrahandsmarknaden.

foto: velloy.com

“Digitalisering är inte framtiden, det är nutiden” – sa VD:n för ett av de största schweiziska klockmärkena.

Vad händer om företagen inte hänger med? De förlorar tillgången till den europeiska marknaden. Vad händer om teknologin inte är redo i tid? Det kan uppstå ett regulatoriskt kaos. Men vad händer om allt lyckas? Då har vi chansen att skapa den mest transparenta lyxmarknaden någonsin.

Jag tror att de kommande fem åren blir en fascinerande period. Vissa varumärken testar redan lösningar, andra funderar fortfarande. Men tiden för att fundera är snart slut.

Från äkthet till en hållbar morgondag

Autenticitet är som en aura kring ett varumärke – man kan känna den, men den är svår att fånga. Idag måste denna aura backas upp av konkreta handlingar.

Fyra viktiga lärdomar från vår resa: transparens bygger förtroende starkare än de bästa marknadsföringskampanjerna. Teknik kan tjäna etiken, om vi vet hur vi ska använda den. Konsumenter är beredda att betala mer för ärliga produkter, men bara när de är säkra på vad de köper. Europeiska regleringar är inte ett hinder, utan en möjlighet till konkurrensfördel.

Jag minns ett samtal med ägaren till ett litet textilföretag i Łódź. Han berättade att han i många år var rädd för att visa sina leverantörer, eftersom konkurrenterna kunde ”sno” dem. Idag vet han att öppenhet är hans största tillgång. Kunderna kommer just därför att de kan se hela produktens historia.

foto: luxus-plus.com

Här är tre steg du kan ta redan imorgon:

1. Gör en granskning av din leveranskedja – även om du driver en enmansverksamhet, kontrollera var dina material kommer ifrån och om dina leverantörer delar dina värderingar.
2. Utbilda dina kunder genom storytelling – berätta historier om dina produkter, visa skapandeprocessen, dela med dig av utmaningar och framgångar.
3. Gå med i branschinitiativ eller lokala företagsgrupper som satsar på hållbar utveckling – i Polen bildas just nu de första arbetsgrupperna vid digitaliseringsministeriet, som kommer att utforma implementeringen av digitala produktpass.

Jag föreställer mig Polen år 2030, där varje produkt har sin egen digitala identitet. Där konsumenten i butiken skannar en kod och direkt får veta om bomullen i t-shirten har producerats etiskt och om elektroniken har tillverkats med respekt för miljön. Det här är ingen science fiction. Det är vår närmaste framtid.

Sanningen är den – vi behöver inte vänta på perfekta lösningar. Vi kan börja med små steg. Med frågorna vi ställer till våra leverantörer. Med historierna vi berättar för våra kunder.

Morgondagen börjar med de beslut vi fattar idag.

Mario

redaktör lifestyle & business

Luxury Blog